4. Liv
Livet har varit hektiskt. Men ändå inte. Jag hade glömt att betala en räkning, eller trott att jag gjort det så jag fick ett brev där de krävde pengar snabbt, så att det inte skulle bli inkassokrav. Grät i timmar. Allt kändes så fel. Jag hade misslyckats. Jag som skulle klara det, kunde inte det.
Men livet tog fart, kanske inte på det bra sättet. Jag känner fortfarande inte att jag har grepp om verkligheten, det känns fortfarande som om att ingen vill veta om mig. Håller en konversation och så försvinner de bort, bara så där. Någon skällde ut mig, och jag blev helt förstelnad. Hur berättar jag att anledningen till att jag missade en sak var för att jag den morgonen inte kunde ta mig ur sängen? Att jag låg där och stirrade i taket och kunde inte komma på en anledning till att kliva ut.
Det låter som om jag mår skit dåligt. Men jag känner ingenting utom skuld. Skuld för allt folk gör för mig och jag kan inte visa tacksamhet, jag kan inte bli glad, jag kan inte bli överraskad. Jag känner skuld, för jag ger dem inte vad de förtjänar.
Och jag förtstår de som inte vill vara runt mig, som inte vill prata med mig. Jag är ung i en värld av vuxna. Jag är ett barn, fortfarande. Mina ord är klumpiga, och jag känner ingen mening. Jag gör det för att en dag kanske det betyder, en dag kanske jag vill ha något där. Någon dag kanske det tjänar att ha öppnat munnen ibland.
Kanske ska skriva här oftare.
